Idag kände jag solens strålar komma in genom fönstret och värma min rygg. Jag kände mig så lycklig och speciell att jag var tvungen att skriva han med stort H en kärleksdikt.

Vilken kraft solen har som kan ändra ens humör så mycket, allt liv på jorden bestäms av solen. Jag har inte tänkt på hur mycket jag har saknat solen, jag har inte ens gett solen en tanke. Men solen är min Gud och jag förstod hur mycket jag har saknat den när den värmde min kropp och sinne. 

 

Men nu är det mörkt och kusligt där ute, jag önskar och hoppas verkligen att solen vill komma och hälsa på imån oxå.